TOVE FOLKESSON


söndag 5 april 2015

NÖJESGUIDEN

Första officiella läsningen av Sund. Och en lång litteraturenkät som jag svarat på nästan allt på. Var fint och inte så värst skämmande att läsa referatet av mina 339 sidor svinhårt polerad helvetestext genomsprängd med vilsamma kursiver här och där. Ska bli intressantast i världen att höra vad folk uppfattar att den handlar om. Och så lättad att jag äntligen skrev klart den efter sex A4-sidors skriftlig utskällning från min första responsläsare, en äldre författarinna jag beundrar mycket. Att skriva klichéer, att skiva ett klyshigt sätt att tänka på, det var inte lika lätt som att skriva tonårsidioti, den är liksom lättare att ha överseende med.


"Romanen är en sorts bedårande hopplös utvecklingsroman där huvudpersonen Eva Zackrisson slungas mellan livsval, kriser, Janis Joplin-drömmar och samhällsattityder. Eva kryssar runt i livet som ung vuxen, och det är skitsvårt, helt enkelt. Hon förtrollas av odrägliga new age-plattityder och svindyra nyliberala livscoacher, för att sedan svänga om och vasst raljera över budskapen som levereras. För att sedan svänga om igen, fysiskt och mentalt. Hon hamnar i Stockholm, lämnar en arkitektutbildning, börjar skriva låtar, blir kär, läser Alkemisten, drar till Kuba, blir kär igen, söker en flummig teaterskola, turnerar med Scenkonstkollektivet Pudelkärnan, förhåller sig till ungdomens vänner och nya relationer.

Sund gestaltar ett frustrerande, ofta smärtsamt livspussel; det handlar om den pretentiösa konsten med stort K, att ge sig hän, men också om klass och socialt arv. Här finns en bitande kritik mot medelklassens hycklande romantisering av ekologiska produkter och hippieestetik, ställt i bjärt kontrast mot Ölands harvande bönder och en alkoholiserad kommunistfarsa. Den senare, kallad Havets Gud, skildras med en särskilt ömsint och varm precision. Det är sorgligt, kärleksfullt, lite mörkt, ja, komplext och klyschigt, som livet stundtals ter sig.

Hur ska man kunna hitta sig själv när bilradion envisas med att spela Laila Bagges sommarprogram? Och hur verklighetsfrånvänt och själviskt är hela ”hitta sig själv”-projektet? Vilka har råd? Sund är en bok om avstånd mellan människor, men också om avstånd och splittringar i den egna, rastlösa kroppen. Om att inte nöja sig. Vilja klara sig själv. En bok om kärlek. Tove Folkesson hoppar kvickt mellan första och tredje person, mellan platser och känslotillstånd, ironi och smäktande allvar – allt skrivet med en flödande poetisk prosa som varken räds det storvulna, existentiella eller de små tidstypiska markörerna."



http://nojesguiden.se/artiklar/litteraturenkaten-tove-folkesson



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar